Skönhet för alla

Skönhet för alla tillhör en av Ellen Keys mest uppmärksammade skrifter och den ges ut 1899. I den förespråkar Ellen Key vikten av skönhet. I en tid då medelklassens hem präglas av stilideal med mörka tunga sammetsgardiner och svulstiga möbler med detaljer utan funktion, menar Ellen Key att människors hälsa främjas av rena och klara färger. Rummen ska vara ljusa med enfärgade tapeter, och möblerna funktionella - stilideal som inte är särskilt kontroversiella idag, men som då var märkvärdiga. Det är först flera årtionden senare, under 1930- och 40-talen, som denna typ av stilideal får uppmärksamhet igen då funktionalismen introduceras i Sverige.

"Varken land eller stad är alldeles lottlösa, när det gäller skönheten. Denna kan överallt förmedla sitt glädjande, förhöjande inflytande, bara människorna börjar öppna sina ögon och hjärtan för allt det vackra. Men först och främst måste de lära sig att inse att det vackra inte alls hör till livets överflöd, utan att man arbetar bättre, mår bättre, blir vänligare och gladare om man i sitt hem möter vackra former och färger på de saker som man omger sig med."  (Skönhet för alla, nytryck 2006)

Ellen inspireras av paret Carl och Karin Larsson som likt Ellen i sin tur inspireras av såväl William Morris och brittiska Arts and Craftsrörelsen, som Goethes färglära.

Ellen Keys tankar kring Skönhet för alla, handlar inte bara om den konkreta inredningen, utan tankarna bottnar framförallt i ett socialt och demokratiskt patos; skönhet är något alla ska ha rätt till. Och hon menar att det rådande stilidealet med onödiga prydnadssaker och föremål att städa och se efter, är något som binder kvinnan till hemmet. Ett enklare stilideal, utan en massa onödiga föremål som saknar funktion, främjar kvinnans frihet.