HIEROGLYFERNAS GÅTA

Konsten att läsa hieroglyfer var bortglömd i nästan 1 500 år, men år 1822 löste fransmannen Jean François Champollion hieroglyfernas gåta. Rosettastenen var nyckeln, på denna sten står samma text skriven med tre skriftsystem på två språk: grekiska och egyptiska. Skriftsystemen är grekiska bokstäver, fornegyptiska hieroglyfer och demotisk skrift.

Läs mer om föremålen

1  -  2  -  3  -  4  -  5  -  6  -  7  -  8  -  9  -  10  -  11  -  12  -  13  -  14  -  15  -  16  -  17  -  18  -  19  -  20  -  21  -  22  -  23  -  24

Ordet hieroglyf kommer från grekiskan och betyder ”heligt tecken”. Egyptierna kallade sin skrift för ”Mdw-netjer” som betyder ”gudarnas ord”. Hieroglyferna ristades i eller målades på sten. De användes i religiösa sammanhang, som tempel och gravar eller på smycken och amuletter. Texter som skulle bevaras för all framtid.

Hieroglyf-tecknen användes huvudsakligen på två sätt; fonografiskt (ljudtecken) eller ideografiskt (idétecken). När ett tecken används fonografiskt så betyder det den bokstav som tecknet låter som och med denna användning går det att bokstavera ord. Vid en ideografisk användning betyder tecknet vad det avbildar, tecknet för mun betyder mun, men det kan även ha en överförd betydelse så att tecknet för mun betyder tala. Oftast skrevs ord med en kombination av dessa sätt för att förtydliga hur tecknen skulle läsas. Vokaler skrevs inte.

Hieratiska är ett skriftsystem som utvecklades samtidigt som hieroglyferna och användes parallellt, men i mer vardagliga sammanhang. Den utvecklades genom en hopskrivning av hieroglyftecknen och kallas ofta för en kursiv skrift. Skillnaden skulle idag kunna motsvaras av dagen handskrift/skrivstil (= hieratiska) jämfört med tryckta bokstäver (=hieroglyfer). På 600-talet utvecklas den demotiska skriften som är en förenkling av hieratiskan. Demotiska blev det skriftsystem som användes i vardagssammanhang och hieratiska användes till religiösa texter.

Kilskrift är ett skrivsystem som användes av flera olika språk ofta i ekonomiska eller handelssammanhang. Akkadiska, som skrevs med kilskrift, var diplomatins språk i hela Främre orienten och användes för kommunikationer mellan länder, t ex mellan Farao och regenter i grannländer.