ABYDOS
Stad i övre Egypten. Huvudkultort för Osiris.

AKHENATON
eller Echnaton, ursprungligen kallad Amenhotep IV. 
En farao som regerade under Nya Riket. Han var gift med Nefertiti och far till Tutanchamon. Akhenaton förändrade religionen och avskaffade bland annat Amon-Re som riksgud. Förändringar accepterades inte helt och efter hans bortgång suddades dessa förändringar ut tillsammans med de flesta spår av Akhenaton själv.

ALABASTER
Sten, en finkornig sedimentär bergart.

AMENET
Ordet betyder ”väster” men betecknar dödsriket. Personifieras av en gudinna med samma namn.

AMETIST
Ädelsten, lila färgad kvarts.

AMMIT
Slukaren, även kallad Ammut eller Ahemait, var en demon i den egyptiska mytologin. För att avgöra om den döde skulle få passera in i dödsriket vägdes hjärtat och om det inte var tillräckligt rent nekades den döde tillträde och Ammit åt upp hjärtat. Ammit avbildas som en kombination av lejon, krokodil och flodhäst.

AMON
Thebes gud och en av landets viktigaste efter år 2000 f Kr. Hans rikstempel i Karnak blev småningom väldigt rikt.

AMON-RE
Riksguden. En sammanslagning av Amon och Ra.

AMULETT
Egyptierna bar amuletter som skydd mot onda inflytanden. Det är små föremål som på grund av sin form, material eller inskriptioner ansågs ha en hemlighets­full skyddande kraft. Amuletter bars av de levande men placerades även tillsammans med mumier som skydd i livet efter detta.

ANCH
Livssymbol i form av hänkelkors. Partiet ovan korsarmen ser alltså ut som ett handtag eller ögla.

ANHYDRIT
Sten, den är ofta blekt blå och har kallats för ”blå marmor”. Under Mellersta Riket användes anhydrit ofta till sminkkärl.

ANUBIS
Schakalhövdad dödsgud, som bland annat övervakade balsameringen.

BA
Begrepp som ungefär motsvarar begreppet själ. Gestaltas som en fågel.

BALSAMERING
En metod för att bevara den döda kroppen inför livet efter detta. Den konserverade kroppen kallas mumie. I sjuttio dagar behandlas kroppen av balsamerare. Inälvor tas ut, kroppen läggs i ett saltbad för att torka ut, sen smörjs och lindas den. Under hela processen utförs religiösa reningar och rökelseoffer, den ceremoniella höjd­punkten kallas för ”munöppningen”. Det är en ceremoni där mumien ställs upp och prästerna ger tillbaka hans sinnen och han blir Osiris som återuppstått. Lungorna, levern, magen och tarmarna balsameras för sig och placeras i varsin urna, kanopkärl.

BASTET
Gudinna, dotter till Ra. Hon avbildades som en våldsam lejongudinna under Gamla Riket och Mellersta Riket. Omkring 1500 f Kr (Nya Riket) domesticerades katten och i samband med detta förändrades Bastet och nu avbildades hon som en katt. Dans, sång och uppsluppenhet utmärkte Bastets fester i staden Bubastis.

BES
Demon i dvärggestalt med grinande ansikte och lejonsvans. Trots utseendet är Bes välvillig och beskyddar hemmet och den som väntar barn. Hans groteska utseende skrämmer onda makter på flykten; han förknippas med sång, dans och dryckenskap.

CHNUM
Vädursgud, som format världen på en drejskiva.

CHONSU
Mångud i Thebe. Son till Amon.

C14-DATERING
Dateringsmetod som uppfanns på 1940-talet. Den används för att datera fornlämningar och fossil som innehåller organiskt material. Växter tar upp kol ifrån koldioxiden i luften, detta kol binds i växterna och överförs till djur som äter växterna o s v tills allt levande innehåller kol. Tekniken går ut på att analysera kolisotopen kol 14 och utifrån dess nedbrytning räkna ut hur länge sedan växten eller djuret dog.

DIORIT
Sten, en vanligt förekommande bergart.

DUBBELKRONA
En kombination av Övre Egyptens Röda krona och Nedre Egyptens Vita krona. Dubbel­kronan visar att härskaren styrde över både Övre och Nedre Egypten och har använts sedan Gamla Riket.

DYNASTI
På 200-talet f Kr skrev prästen Manetho en egyptisk historia enligt vilken 30 härskar­familjer, dynastier, regerat landet fram till 341 f Kr. Av praktiska skäl används denna indelning ännu.

DÖDSBOK
Modern beteckning på en omfångsrik samling sentenser och illustrationer med anknyt­ning till den egyptiska dödstron, hopförda för att trygga fortlevnaden efter döden. Från och med tidiga Nya riket lades dödsböcker i skilda utföranden med i graven. Ofta upptecknades de på långa papyrusrullar, eller också kunde enstaka sentenser och avbildningar finnas på till exempel gravens väggar, på kistor och på statyer. Alla texterna finns översatta till svenska sedan 2016, innan dess fanns endast en sammanfattning av Pehr Lugn från 1918.

EDFU
Ort i Övre Egypten med Horus som huvudgud. Välbevarade tempel från grekisk-romersk tid.

FAJANS
Bränd lera med en glaserad yta. Användes ofta för att gjuta mindre föremål som amuletter.

GRAVSTELE
Minnessten och plats för dödsoffret vid graven, på gravstelen stod namnet och titeln på den begravde och hänvisade honom till hans vilorum. Vanligen uthuggna i sten och med tiden standardiserades formen till en på änden stående, upptill rundad rektangel. De kunde vara fristående eller ingå i gravbyggnaden. Framförallt under Mellersta Riket och Nya Riket avbildades regelmässigt den döde och hans familj, och texten innehöll en offerbön och biografiska uppgifter om den döde.

HATHOR
Himmelsgudinna i form av ko eller kvinnogestalt med kohuvud. Krönt av hornpar med solskiva. Beskyddade glädje, kärlek och musik och firades med spel av rasselinstrumenten sistrum och menát.

HIERATISKA
(Grek. = prästerlig). Snabbskriven kursivstil som förekommer på prästdokument eller dylikt. Användes parallellt med hieroglyferna men i mer vardagliga sammanhang

HIEROGLYF
(Grek. = helig skulptering). Skrifttecken som ristades i eller målades på sten. De användes i religiösa sammanhang, som tempel och gravar eller på smycken och amuletter. Texter som skulle bevaras för all framtid. Skriften är en bland­ning av ord- och ljudtecken. Tolkningen var okänd i ca 1300 år. År 1822 lyckades Jean Champollion dechiffrera hieroglyferna med hjälp av Rosetta­stenen.

HJÄRTSKARABÉ
Amulett utformad som en skarabé men större och på undersidan har den text från Döds­bokens hjärtkapitel. Amuletten användes för att tygla hjärtat så att det inte påverkade väg­ningen negativt, när hjärtat vägdes mot Maat för att avgöra om den döde fick träda in i dödsriket eller om hjärtat skulle slukas av demonen Ammit.

HOCKERSTATY
Blockstaty. Figuren återges med uppdragna knän så att formen blir kubisk. Den här kompakta skulpturtypen var lättare och mindre kostsam att tillverka än upprättstående helfigurs­skulpturer.

HORUS
Kungagud med falkgestalt, som omfattar världen med utbredda vingar, himmels­gud, vars ögon är sol och måne. I Osiris-myten förekommer Horus som son till Isis och Osiris. Horus gestaltas ibland som ett barn med ynglinga­fläta, Horusbarnet.

HORUSFALK
Guden Horus i falkgestalt. Vanligt förekommande som amulett.

HORUSSTELE
Stele som skall skydda mot giftiga bett m m.

HORUSSÖNER
Fyra lägre skyddsgudomligheter, Amset, Hapi, Duamutef och Kebehsenuef, som skyddar de balsamerade inälvorna. De är söner till guden Horus.

HYKSOS
Asiater som härskade i Egypten cirka 1730 - 1580 f Kr.

ISIS
Modergudinna, maka till Osiris och mor till Horus.

KA
Vidsträckt begrepp, som inte helt täcks genom översättningen ”livskraft”. Ka var enligt egyptierna det som skilde en död från en levande människa, man dog när ka lämnade kroppen.

KANOPKÄRL
Behållare för balsamerade inälvor.

KARTUSCH
Oval infattning, ursprungligen en repögla som omgav kungens tron- och födelsenamn. Cirkeln symboliserade evig varaktighet och ställde namnbäraren under gudarnas magiska beskydd.

KEDET
Viktmått som infördes under slutet av Mellersta Riket, omkring 1800 f Kr. En kedet väger ca 8 - 10 gram. Det mått som användes innan kallades deben och vägde 13 - 14 gram.

KILSKRIFT
Ett skriftsystem som utvecklades i tvåflodslandet vid övergången från 3000-talet till 2000-talet f Kr. Skrivtecknen var kilformade och gjordes för det mesta med en griffel på fuktig lera. Från början av 2000-talet till in på första årtusendet f Kr användes kilskrift för en mängd språk, bland annat sumeriska, hettitiska, hurritiska och ugaritiska. Mest utbredd var akkadiskan, som på 1000-talet f Kr var diplomatins språk i hela främre orienten, inklusive Egypten.

KOPT
(Av grek. aigyptios, egyptisk). Infödd kristen egyptier, vars skriftspråk koptiska utgör sista fasen av fornegyptiska. Frånsett några äldre tecken är bokstäverna grekiska.

KUNGASKÄGG
Tillhörde kungens ceremoniella utstyrsel. Det var ett konstgjort hakskägg som blev bredare nedtill och som hölls uppe med hjälp av ett band. Det förekommer i de flesta två- eller tredimensionella framställningar av kungen.

KUNGATITULATUR
Den egyptiska kungens officiella titulatur, bestående av fem namn med åtföljande titel. Han fick dem vid kröningen. De utgjordes av horusnamnet, härskarinnenamnet, det gyllene horusnamnet, tronnamnet (prenomen) och födelsenamnet (nomen). De två sista skrevs i kartuscher. Tronnamnet föregås av bestämningen ”Kung av Övre och Nedre Egypten”. Födelsenamnet föregås av bestämningen ”Res son” och motsvarar på sätt och vis ett släktnamn (Thutmosis och Ramses).

MAAT
Abstrakt begrepp, som skrivs med ett tecken i form av en fjäder och personifieras av en fjäderkrönt gudinna. Det betyder ungefär ”sann och riktig världsordning”. Maat personifierar begreppen sanning, rättvisa och ordning. När den dödes hjärta vägdes var det Maat som låg i den andra vågskålen.

MEHYT
Lejongudinna. Till Mehyt bad kvinnor om att få barn och gudinnan skänkte god hälsa till kvinnan och hennes barn, lycka på livets väg och ett välförsett hem.

MEMPHIS
Nordlig residensstad, grundad av första dynastin omkring 3000 f Kr.

MUT
Himmels- och modersgudinna. Gift med guden Amon i Thebe. Framställdes först som en gam, senare som en kvinna med en huvudbonad i form av en gam.

NEDRE EGYPTEN
Norra Egypten, som omfattar deltat och nordligaste Nildalen.

NEFERTITI
Drottning Nefertiti är en av de mest kända egyptiska kungligheterna och hon representerar fortfarande ett kvinnligt skönhetsideal. Nefertiti var gift med farao Amenhotep IV/Akhenaton och hon var fostermor eller faster till farao Tutanchamon. Hennes ursprung är höljt i dunkel, även om det finns många teorier, och hennes grav är fortfarande inte återfunnen.

NEGADHE I OCH II
Perioder av stenkopparåldern i Övre Egypten.

NEPHTYS
(Grek. form av fornegyptiska Nebet-het, ”slottets härskarinna”). Gudinna som är syster till Isis och maka till Seth.

NUT
Himmelsgudinna. Egyptierna trodde att hon varje kväll svalde solen för att på morgonen föda fram solen igen. Genom denna koppling till solens återfödelse trodde egyptierna att hon även kunde hjälpa människors själar att återfödas. Därför avbildades hon ibland på insidan av sarkofagernas lock.

OBELISK
Hög och smal sten, solgudens kultsymbol.

OFFERBORD eller OFFERPLATTA
På offerbordet lades offergåvor till den döde. En stenplatta som placerades i graven, hade ofta fördjupningar för mat och dryck samt avbildningar av de vanligaste gåvorna.

OSIRIS
Gud, dödsrikets mumieformade konung. Far till Horus och gift med Isis.

PORFYR
Sten, bergart nära besläktad med granit.

PROTODYNASTISK TID
Uttryck som avser slutet av förhistorisk tid och början av historisk, det vill säga från före år 3000 - 2770 f Kr.

PTHA
Gud i Memphis, vars teologer framhäver honom som världsskapare. Beskyddade stenhuggare och skulptörer. Make till gudinnan Sachmet.

RE
Solgud, även kalla Ra. Egyptierna trodde att Re reste över himlen i båt – han använde en speciell bark om dagen och en annan om natten. Mycket tidigt fick han en huvudkultort i Heliopolis, i närheten av det nuvarande Kairo, där han gärna identifierades med en specialform av Horus som kallades Harachte (= Horisont-Horus). Re-Harachte framställdes falkhövdad, Re däremot rent mänsklig.

ROSETTASTENEN
Stele som hittades 1799. Stenen har en inskrift skriven med tre skriftsystem, hieroglyfer, demotiska och grekiska. Denna text var nyckeln till att tyda hieroglyferna. Texten innehåller ett beslut som den egyptiska prästförsamlingen fattade år 196 f Kr angående ärebetygelser för Ptolemaios V och Kleopatra I. Rosettastenen finns idag på British museum.

RÖDA KRONAN
En kungakrona som symboliserar Nedre Egypten. Det är en röd kon med en baktill uppskjutande smal del och framtill en inåtvriden spiral.

SACHMET
Lejongudinna, namnet betyder ”Den mäktiga”. Hon var pestens härskarinna och gift med Ptah.

SALVKÄGLA
En liten konformad prydnad som placerades uppe på håruppsättningen vid högtidliga tillfällen. Konen bestod av djurfett blandat med doftämnen, troligtvis olika sorters myrra. Under festen smälte konen i värmen och bärarens hår och överkropp blev insmord i väldoft. I Nya Rikets gravar finns salvkäglor med på alla avbildningar av banketter.

SETH
Gud från Övre Egypten. Förknippas med öken och mörker. Fick tvivelaktig karaktär i samband med Osirismyten, men var redan tidigare Horus protagonist. De båda representerade rivaliserande lokalkulturer. Seths djur är ett oidentifierat fabeldjur med spetsig nos.

SISTRUM
Musikinstrument, rasselinstrument kopplat till firandet av himmelsgudinnan Hathor. 

SKARABÉ
Skalbaggen Scarabaeus sacer var på grund av sitt levnadssätt en sinnebild för den unge solguden och för livet som återuppstod ur underjordens djup. Egyptierna trodde att de unga skalbaggarna kröp ut färdiga ur dyngkulan som skalbaggen rullade framför sig och alltså uppstod ur jorden; detta sattes i samband med solens väg över himlen och återuppståndelse varje morgon. Skarabén blev en amulett och har påträffats i otaliga exemplar av olika material.

SKRIVARE
Att lära sig den egyptiska skriften var grundförutsättningen för att bli ämbets­man och på så sätt inleda en karriär som kunde leda till de högsta posterna. Skrivarståndet hade därför ett högt anseende. Skrivarna utgjorde ryggraden i den byråkratiska, genomorganiserade, egyptiska staten. Skrivkonsten till­sammans med en mängd andra färdigheter lärdes ut i statliga skolor som för det mesta var anslutna till templen.

STEATIT
Sten, en sorts mineral.

STELE
På kant ställd rektangulär platta med rundad överdel av sten eller trä. I många fall var stelarna försedda med text och bild av mycket skiftande innehåll, exempelvis till åminnelse av den döde vid en grav (se Gravstele) eller för offentlig uppteckning av vissa tilldragelser eller föredrag. Sådana stelar är oftast enormt stora och ställdes upp utanför tempelanläggningarnas portar och på innergårdarna.

THEBE
Egyptens huvudstad under tiden ca 2060 - 945 f Kr.

THOTH
Gud. Han var medlare mellan gudarna och ledsagare av de döda. Även skriften och månens gud.

TJÄNARFIGUR
Trästatyett som förekom under Gamla och Mellersta Riket. Ska arbeta till sin herres nytta.

UDJATÖGA
Vanlig, mycket mäktig amulett. Föreställde egentligen himmelsgudens öga, men kunde också identifieras med den dödes eget, som därigenom blev omöjligt att skada.

UREUSORM
Kobra, som av Horus, Re och kungen bars som härskardiadem vid pannan. Med glödande andedräkt förgjorde den sin bärares fiender.

USHEBTI
Gravfigur med uppgift att arbeta i stället för den döde. Ushebti-statyetter användes från 2000 f Kr till ca 300 f Kr, alltså i 1700 år. Med tiden växte antalet ushebti till hela arbetslag med uppsyningsmän för att upprätthålla diciplinen. Ushebti är framställda som en mumie men med arbetsredskap.

VIKTMÅTT
Kedet och deben, se kedet.

VITA KRONAN
Övre Egyptens kungakrona, den användes innan Egypten enades. Den har en hög upptill avsmalnande form och avslutas med en knopp. Den är vit och symboliserar Övre Egypten och är en del av dubbelkronan.

YNGLINGAFLÄTA
Ett av Horus attribut när han gestaltas som Horusbarnet.

ÖVRE EGYPTEN
Södra Egypten, omfattande Nildalen från första katarakten till området strax söder om deltat.