Den arkeologiska förundersökningen omfattade en 12 x 20 m stor yta som utgjorde en del av RAÄ 138 och över vilken en gång- och cykelväg samt en bullervall skulle anläggas. Vid förundersökningen dokumenterades 16 anläggningar, varav tre utgjorde resterna efter ett hus på torpargrund, som med hjälp av fynd kunde dateras till 1600-1800-tal, det vill säga sannolikt den bebyggelse som flyttades till sitt nuvarande läge 1860. Till denna bebyggelse hörde också sannolikt de utdragna sot- och brandrester som påträffades norr och väster om huset. Dessutom framkom äldre anläggningar i form av gropar, några av dem stenfyllda. I en av dessa framkom en skärva östersjökeramik, daterbar till övergångstiden mellan vikingatid och medeltid. 14C-dateringar tagna i den grop där Östersjökeramiken hittades samt i de utrakade brandresterna gav dateringar till sen vikingatid respektive 1600-tal.