Under år 2001 genomförde Östergötlands länsmuseum en arkeologisk
efterundersökning och en restaurering av skadade fornlämningar
och fornlämningsmiljöer på Linköpings garnisons f d övningsområde,
numera Tinnerö eklandskaps natur- och kulturreservat. Arbetet
föranleddes av en storskalig skadegörelse 1996. Denna innebar att
tunga skogsmaskiner kördes kors och tvärs över ett synnerligen stort
antal fornlämningar, efterlämnande ibland meterdjupa körspårsdiken.
Avverkningarna skedde på uppdrag av markägaren/garnisonen som
dock instruerat om att fornlämningar inte fick skadas av arbetet.
I samband med att försvarsmakten avvecklade sitt ägande i området
tillsköts medel för att åtminstone en del av skadorna skulle kunna
repareras. Arbetet innebar att det efter en förnyad skadeinventering
valdes ut sju lokaler där punktinsatser gjordes. I tre fall innebar det
att arkeologiska efterundersökningar gjordes och i övriga att restaurering
och återställning utfördes.

Vid lokal 2, den svårast skadade lokalen, upptogs ett schakt över
en boplatsterrass, RAÄ 391, varvid tre härdar, ett stolphål och flera
stolphålsliknande strukturer dokumenterades. En härd 14C-daterades
till romersk järnålder.

Vid lokal 4 upptogs schakt bl a över stensträngen RAÄ 233, varvid
två typer av skador, slit- och tryckskador konstaterades. Över
ett förmodat boplatsläge (Franzén K10) drogs sökschakt varvid en
stensatt grop påträffades och undersöktes. Fynden visade att schaktet
låg i omedelbar närhet till ett forntida hus, sannolikt daterbart till
äldre järnålder.

Vid lokal 7 upptogs ett schakt över den stora boplatsterrassen,
RAÄ 304:1. Ett flertal anläggningar i form av stolphål, härdar, kokgropar
och mörkfärgningar kunde dokumenteras och ett relativt stort
antal fynd tillvaratas. 14C-analyser visade att anläggningarna sannolikt
stammade från två perioder, dels romersk järnålder – folkvandringstid
och dels till vikingatid – tidig medeltid.