Med anledning av schaktningar för ny vattenledning till Linköpings slott utfördes under vintern 1999 - 2000 en arkeologisk förundersökning i form av en antikvarisk kontroll. Den nya vattenledningen trycktes genom den gamla, befintliga ledningen, varför schaktning endast behövde ske på tre brytpunkter; vid anslutningen i Storgatan; vid kopplingen i S:t Persgatan i uppfarten till slottet och slutligen på slottets inre borggård. Det sistnämnda schaktet var öppet vid det aktuella undersökningstillfället och hade redan undersökts i samband med andra ledningsarbeten på borggården.

Alla de aktuella kopplingarna undersöktes vid en omläggning av VA-ledningar 1989. I Storgatan berördes endast fyllnadsmassor från schaktningen 1989. I S:t Persgatan framkom orörda partier, vilket medförde att schaktningen styrdes om för att undvika skador på dessa. Sammanlagt iakttogs och dokumenterades lämningar efter tio gravar. Några av dessa kan eventuellt knytas till de gravar som påträffades och delvis undersöktes 1989. Gravarna skadades endast marginellt och ligger kvar på sina ursprungliga platser. Bland fynden fanns, förutom de skelett som återbegravdes, även målat glas, kistspikar och en krans med blommor av koppartråd och kvistar av buxbom.