I samband med ombyggnadsarbeten på Stora Torget i Skänninge, som bl a omfattade ny stenläggning, justering av vägbanor samt flyttning av dagvattenbrunnar, träd och lyktstolpar, utfördes en arkeologisk förundersökning i form av en antikvarisk kontroll. Vid denna påträffades kulturlager på ett djup som varierade mellan 0,4 och 0,7 m under befintlig markyta. Kulturlagrens mäktighet var 0,2-0,5 m över stora delar av torget. Undantaget var i torgets nordöstra del där orörd mark inte nåddes trots att provstick med jordsond gjordes ner till 1,7 m under dagens markyta.

I flera av schakten framkom ett stenblandat kulturlager som kan ha utgjort en äldre ytbeläggning på torget. Över detta fanns ställvis bevarat en kullerstensbeläggning i sättsand. I torgets nordöstra del påträffades feta, flerskiktade kulturlager med två tydliga brandhorisonter och inslag av raseringsmassor med tegel och murbruk. Dessa lager överlagrades av det ovan nämnda stenblandade kulturlagret. I schakten påträffades en sporre av järn, keramik av BII:4-typ, murbruk, tegel, slagg och animalieben.

Den ringa kulturlagertjockleken som råder över stora delar av torget ger ett intryck av att området vid ett eller flera tillfällen schaktats av. En avschaktning bör i så fall ha skett innan det stenblandade kulturlagret kommit på plats. Även i Linköpingsgatan närmast torget är kulturlagren tunna vilket skulle kunna peka på att hela området norr om Vårfrukyrkans kyrkogård schaktats ner, vilket kan ha skett redan under 1500- eller 1600-talet.