I samband med schaktningar för fjärrkyla i Linköpings innerstad, längs Repslagaregatan, Ågatan, Snickaregatan och Nygatan, genomfördes en arkeologisk förundersökning som sammanlagt berörde en 765 m lång sträcka. Det aktuella området ligger i den östra delen av det medeltida stadsområdet, RAÄ 153. Kultur- och odlingslagren i området hade en mäktighet som varierade mellan 0,1 och 0,9 m. Orörd mark uppträdde på 0,7 - 1,4 m djup under nuvarande markyta.

Förundersökningen förmodades ge en möjlighet att besvara frågor rörande utbredningen av S:t Larskyrkans kyrkogård, omfattning och datering av tidigare påträffade krukmakerilämningar samt frågor rörande medeltida gatusträckningar, stadslagrens utbredning och den ofta diskuterade hypotesen om en by vid S:t Larskyrkan.

Kultur- och odlingslager dokumenteras längs i stort sett hela den berörda sträckningen. Det kunde fastställas att S:t Larskyrkans kyrkogård inte har sträckt sig ut i nuvarande Repslagaregatan eller berörda delar av Ågatan. I Ågatan fanns byggnads- och gatulämningar som kan dateras till senmedeltid och 1500-tal. I Repslagaregatan påträffades rikligt med keramikavfall som bl a hade använts som beläggning på en gata eller gårdsplan. Skärvorna ger en god bild av vad för slags kärl krukmakarna i området producerade. Bland skärvorna fanns flera med tydliga spår av att ha blivit felbrända eller att kärlet gått sönder redan före bränningen.