Under vintern 2001-2002 genomfördes en arkeologisk förundersökning i samband med schaktningar för fjärrkyla längs Kungsgatan samt i ett mindre avsnitt av Platensgatan och kv Bikupan 11 i centrala Linköping. Den aktuella sträckningen ligger i den norra utkanten av det medeltida stadsområdet. Ledningen passerar tvärs över där den medeltida vägen från staden, till övergången över Stångån och vidare norrut, passerat.

Stora delar av schaktet uppvisade endast sentida schaktfyllnader. Det var endast på sträckan S:t Larsgatan - Klostergatan samt i schaktet i Platensgatan och kv Bikupan 11 som intakta kulturlager var bevarade. Längs denna del av sträckningen dokumenterades tunna, odaterade kulturlager som överlagrade odlingslager. Under odlingslagren låg den naturliga undergrunden som i denna del av staden utgörs av lera. I Kungsgatan påträffades naturbildningar i form av 0,2-0,7 m djupa, trattformade, mjälafyllda skredsprickor med ojämna avstånd i den orörda leran.

Strax öster om Klostergatan framkom en dubbelgrav. Den innehöll skeletten av två män. De var placerade utsträckta på rygg i nord-sydlig riktning med huvudena i norr. Den västra mannen vilade på den östra mannens arm. Troligen har de begravts invid den gamla landsvägen, strax utanför själva staden. Ett 14C-prov daterar graven till mitten eller andra hälften av 1500-talet. I bröstkorgen på den ena mannen påträffades en blykula. Det är tänkbart att männen begravts på platsen i samband med den danska härens förläggning till Linköping 1567-68 under nordiska sjuårskriget.