Under de senaste åren har Östergötlands länsmuseum (ÖLM) och Riksantikvarieämbetet UV Öst (RAÄ UV Öst) genomfört kulturhistoriska inventeringar och undersökningar på Omberg. Arbetet har utförts av Clas Ternström (ÖLM) och Pia Nilsson (RAÄ UV Öst) och har finansierats av Länsstyrelsen i Östergötlands län. Inventeringarna och undersökningarna har varit inriktade på agrara lämningar på berget. Resultatet från dessa inventeringar ingår i rapporter utgivna av Länsstyrelsen Östergötland (Jonsson et al 2002; Jonsson et al 2004).

Innan inventeringarna påbörjades var det nästan bara tre fornlämningar som var kända på Omberg: De tre fornborgarna Hjässan, Borggården och Drottning Ommas borg. Dessa borgar är relativt outforskade i modern tid och hos undertecknade finns ett intresse av att söka kunskap om dessa anläggningar. Det har efter de utförda inventeringarna på Omberg konstaterats att berget hyser såväl gravar som odlingsspår från järnålder (Nilsson & Ternström 2004). Detta placerar borgarna i ett nytt perspektiv. Det som tidigare utgjort tre solitärer har nu en kontext att existera i.

Vad som bl a har fångat vårt intresse är kopplingen mellan fornborgars lokalisering i anslutning till kommunikationsleder. Oavsett fornborgarnas funktion så borde närheten till dessa leder spelat en avgörande roll (t ex Tunberg 1947; Westerdahl 1994). Att fornborgarna utgjort en centralplats eller en plats av särskild betydelse är det ingen som tvivlar på. Vad man har gjort på dessa platser och vad dessa har betytt är dock en annan fråga.

I detta forskningsprojekt har vi valt att lägga tyngdpunkten på kopplingen till kommunikationen. Efter ett beviljat anslag om 6 000 kronor ur Leonard och Ida Westmans fond presenterar vi här resultatet från det under ett par dagar i oktober månad år 2005 genomförda arbetet med att beskriva och tolka fornborgen Borggården, belägen centralt på Omberg, Östergötland.