Johan Tobias Sergel
Lyssna
Kort version
Lång version
Läs
Med bildhuggaren Johan Tobias Sergels ”Faun” är vi tillbaka mitt i antikens gudavärld och följet kring vinguden Bacchus. 1768 reste Sergel till Rom för att avsluta sina studier. Där var han verksam i tio år, innan Gustav III bokstavligt beordrade honom att återvända till Sverige. I Rom väcktes Sergels intresse för antikens konst, skulptur och arkitektur, och han blev en av de mest kända skulptörerna i Europa. Just Faunen, som var färdig 1770, bidrog till hans ryktbarhet.
Vad är då en faun? Jo, han hör till guden Bacchus följe. Och Bacchus har med fruktbarhet att göra. Han hade särskilt tagit sig an vinodlingen, men vi ska inte glömma att också mjölk och honung hörde till hans värld. När Bacchus drog fram nere på jorden var han omgiven av ett stort följe av fauner, som tumlade runt bland skogar och berg. En faun har människokropp. Men i Sergels skulptur avslöjas faunens sanna natur i den lilla bocksvansen i ryggslutet.
Alla i Bacchus följe drack och njöt av tillvaron. Men Sergels faun är inte sömnig och trött av vinet. Han är rusig, men inte av vin utan av livslust. Det visar skulptören särskilt i faunens breda leende. Han ligger ännu tillbakalutad mot lädersäcken fylld av vin, men är på väg att resa sig upp. Det ser man på kroppens rörelse och hur han tar stöd med ena foten för att försöka komma på rätt köl! I handen bakom huvudet håller han resten av en stav eller en panflöjt. I den andra handen har han en vindruvsklase. Vi förstår att det är vin han druckit.
Sergel gjorde skulpturen i tre olika material – gips, lera och marmor. Vårt exemplar är av gips, men målat för att se ut som bränd lera.
Om Sergel har det sagts, att han hela livet själv sjöng vinguden Bacchus lov. Av god mat och god dryck fick han med åren en imponerande kroppshydda. Hans faun är en skulptur inspirerad av antiken, men också ett slags porträtt av livet i Rom – med flödande vin, kärlek, glädje och livslust.
